Direktlänk till inlägg 25 augusti 2009

Habiliteringen, autism, utredning, konstiga känslor!

Av Marie - 25 augusti 2009 16:18


Tredje barnet av tre under utredning. Ska man vara tacksam? Glad? Ledsen? Uppgiven? Hur ska man känna? Vad är normalt att känna? KAN jag inte få "vanliga" barn?? Varför blir (ev.) ALLA mina barn npf-iga? Det är tungt, sorgset och allmänt drygt. I bland skäms jag för att säga att vi varit på habiliteringen. Förnjudna känslor, jag vet. Ungefär som att önska sig en pojke om man bara har flickor och vice versa. Men jag känner vad jag känner och kan inte styra det. Tyvärr.

Hur ska jag klara dagarna om även min prinsessa får diagnos? Ja, det ÄR samma barn, jag vet. Men stämpeln då. Den känns. Som att ta en trubbig virknål och sticka över hela min kropp. Jag blöder. Jag gråter. Jag har ont. I min själ. I mitt huvud. Ja, nästan överallt. Jag värker. Jag domnar bort. Jag somnar. Snart. Orkar inte ta mig upp till ytan för att andas. Luften är slut. Den har gått ur mig totalt. Men med fokus på en sak; FIXA DET OCH ANDAS. Fixa det och andas. Fixa det och andas..... Ungefär.

 
 
Ingen bild

Jessica nybro

25 augusti 2009 18:39

Nej Marie, du ska inte skämmas för något alls. Ni har underbara, normala barn och ingen kan säga nåt annat.
Kram på er allihop :)

 
Marie själv

Marie själv

25 augusti 2009 19:08

Min egen goa Jessica... TACK!
Kram!

http://www.famlille.se

 
Ann-Christine

Ann-Christine

26 augusti 2009 11:15

Marie, Det är inget fel på dina barn, Dom är lika perfekta som alla andras barn :)
Stor kram till dig :)

http://www.frogspace.blogg.se

 
Cissi

Cissi

26 augusti 2009 21:00

Hej Marie!!

Dina barn är såå kloka o fina, de är unika som min brorsa säger om mig. De är underbara fina varelser som är perfekta! Jag tror dig när du säger att det är tufft!
Ni har mycket kärlek i eran familj, det är viktigast!!

Kram på er alla 5! ja hunden kan med få en, o kaninerna o varför inte katterna ;)

/Cissi

http://cissimedbarnen.blogg.se

 
Ingen bild

pelle

27 augusti 2009 23:20

Som förälder till barn med speciella behov får man faktiskt lov att bryta ihop och stortjuta ibland. Sen, när man inte orkar gråta och förtvivla mer ger kärleken till sina barn och deras kärlek till mig som pappa kraften att fortsätta.

Jag läser dina inlägg och känner ofta igen de starka känslor som följer med dessa underbara barn. Tack för att du bidrar till insikten att man inte är ensam om att ha uppförsbacke o motvind ibland.

Jag önskar er allt gott framöver.

 
Jag själv

Jag själv

28 augusti 2009 09:24

Tack alla ni snälla som skrivit till mig. Massor av kramar!

http://www.famlille.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marie - 25 november 2010 16:35


  GUITAR HEROOO med 2 gitarrer är najs tycker grabbarna:   Full koncentration...   Idag har barnen varit i pulkabacken Oliver, Alicia och Elias.  Vi har    myst med rostat  bröd, potatissallad och julmust. ...

Av Marie - 25 november 2010 12:54

  Moi har pysslat och grejat igen:   Julkrubban jag målat; de 3 vise männen, fåraheden, Josef, Maria, åsnan, fåret och jesusbarnet.   Och söta musfamiljen!Färgerna, stämmer dock  inte riktigt.  De blev aaaalldeles för ljusa... ...

Av Marie - 24 november 2010 18:13

  Till en nååågot juligare.

Av Marie - 24 november 2010 17:59

  Jag har börjat jula lite hemma!   Ena sidan av TV-rummet. Tomtar kommer sen.   TV-bänken. Tomtar kommer senare även här.   Ena sidan av köket, ena fönstret.   Och andra fönstret. ...

Av Marie - 23 november 2010 17:08


  Alicia,på,halloweenfesen.i,år:   Så,scary&så,söt! ...

Presentation

Omröstning

Vilken glass äter du helst på sommaren?
 Ingen, gillar inte glass
 Mjukglass
 Pinnglass
 Glass i tallrik

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bara att skriva här


Skapa flashcards