Jessica nybro

25 november 2009 16:58

Om det går, försök få barnen att hjälpa dig. Säg vad som ska göras och sen se hur det går. Ni kan ju fira Alexander och Oliver samma dag kanske.

Jag hade gärna hjälpt dig men jag bor ju inte så nära...

Åsa (Valerina)

25 november 2009 21:11

Jag känner lite likadant,,,hade planerat att jag skulle hinna adventspyntet i lugn och ro, men nu när Madde blev sjuk så känns det som om all tid bara äts upp,,,jag fattar inte.
Men jag är övertygad om att å något sätt kommer det att lösa sig,,,ljusstakarna kommer nog upp, både hos oss och hos er ska du se. Jag hoppas det iallafall :)

Nina

28 november 2009 08:25

Ja, jag känner igen det där.. Och andra har svårt att fatta varför man inte hinner.. Man får försöka strunta i sånt man inte hinner, om det går......
Kramar om!
Nina

pelle

29 november 2009 22:21

Smutsen på fönstren går det ingen nöd på, inte på de dammiga fönsterkarmarna heller. Tryck ner ljusstakarna i dammet och inse att barnen behöver en mamma/pappa som inte är utschasad. Själv har jag oputsade fönster som jag inte minns när de blev putsade, däremot minns jag att idag prioriterade jag att vara i skogen med barnen, grilla maschmallows och faktiskt tog vi med lite kottar, mossa och annat att lägga i ljusstaken i kväll. Barnen tycker den är finast i världen...

Men visst känner man paniken ibland....jag också

Pelle